Allt annat här är falskt och fel
Det är märkligt hur vi kan sortera in folk i olika grupper. Vi kan sortera in någon i en viss grupp bara genom att titta på den människan.
Man kan dela in folk i grupper efter sättet som man ser på deras personlighet eller sättet som man uppfattar dem på. Man visar ju en sida utåt som folk ser och det är den uppfattningen som folk får av en. Folk ser hur man är bland en massa annat folk och hur man öppnar sig och bjuder på sig själv för andra. Det är svårt att uttrycka sig på ett sånt sätt att man kan vida vem man verkligen är om man träffar jättemycket nytt folk på en gång. Det är ganska svårt att bara kunna visa sina bra sidor för en massa folk samtidigt, det är lättare att få fram sina budskap om man kan få en öppen konversation med någon som man själv är intresserad av.
En sak som man kan fundera mycket kring är det att man är vän med sina vänner på olika sätt. Jag har olika relationer med alla mina vänner. Man får bygga på relationen och vänskapen efter vad den andra människan är för sort och hur kemin fungerar mellan båda personerna. En del vänner har man nästan en familjerelation med fast på ett skönare sätt. En del har man lite på avstånd men man vet att dem finns där. En del står man vid saidan av tills man faller och faller en så faller båda. Man får försöka hitta en relation som fungerar för båda två och allt beror på hur mycket man är redo att offra för en vän. Det är det som avgör hur mycket man får tillbaka.
Jag hörde vad demonerna sa, det är slut och inget kan hjälpa dig.
Tala till mig
Saker som egentligen inte spelat någon roll kan bara komma upp i huvudet och så börjar man tänka på det.
Vilket slöseri med minne att komma ihåg små obetydliga saker från en tid som egentligen inte spelat någon roll och som verkligen inte spelar någon roll flera år senare.
Det kanske vore skönt med en radera knapp någonstans så att man kan radera bort saker som man inte vill ha kvar, alla gånger man gjort bort sig, alla gånger någonting gick dåligt. Frågan är då om man ändå kan lära sig av sina misstag? Hur ska man kunna förbättra något om man inte kommer ihåg vilket misstag man gjorde förra gången?
En del saker försvinner ju ur minnet trots allt, annars skulle det nog bli väldigt svårt att hitta rätt bland alla memorerade saker som gömmer sig uppe i huvudet.
Tänk om man kunde styra över vad som ska försvinna så att ingenting viktigt försvann i onödan.
Man får nog försöka hitta rätt metoder för att radera ut saker från sitt minne, det ska nog gå om man anstränger sig ordentligt, men det kan man komma långt.
Sprid ut bensinen över solnedgången.
Alla har feber i ögonen
Hur ska man veta vad som är att respektera någon? Står det någonstans att för att respektera en person så som man ska göra så ska man göra såhär, och hur ska man kunna respektera någon som man inte har förtroende för? En del människor vill man inte ens låta öppna käften för man vet att ingenting värt att höra kan komma ut därifrån. En del är man så trött på att höra så att man vill hitta ett sätt som man kan stänga av skiten på.
En viss respekt kan man visa alla, man kan låta dem finnas men hålla sig ifrån dem. Varför ska man vara i närheten av något som inte ger någonting? Det som är värt att slösa tid på är det man kan lita på och det som håller sig kvar genom alla stormar.
Stan har feber ikväll
Jag ska förstöra mig
Det är spännande hur mycket man märker om man tänker efter lite. Om man en dag kallar någon för idiot, ett riktigt pucko som gör något som man inte kan förstå sig på. Hur kan man bara göra så? Vad tänker människan med?
Det kan visa sig att man själv skulle kunna vara den idioten, man kanske skulle välja att göra samma sak i det läget. Det är svårt att kunna förstå sig på hur någon annan tänker i ett läge. Man kan aldrig veta hur någon reagerar i ett läge då man kanske känner sig hotat eller sårbar. I svåra lägen som är jobbiga att ta sig ur så kanske man hastigt väljer en väg som annars inte skulle finnas med på kartan. Man ritar in en egen väg på kartan och följer den för att den kan hjälpa en själv ut.
Det är svårt att se in i någon annans tanke karta och det är inte heller lätt att tänka sig in i läget hos en annan människa, men skulle det inte hjälpa om folk tänkte efter lite innan att idiotförklara?
Jag vet att allt är falskt och bedrägeri men det struntar jag i.
Nu jagar jag morgonen i avenyer
Det finns också saker som man inte ens behöver se för att ha en uppfattning om, man kan tycka om saker/personer fast man inte sett dem och det är rätt bra att kunna gilla något utan att ögonen får vara med och tala om den saken. Det är bra att man kan lära sig uppskatta utan att se med egna ögon, det man ser med är sinnerna och dem får styra uppfattningarna.
Dagen blir ny
Bara så länge våran hjärtan klarar av att slå
Hur kan man säga att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge? När jag hörde det första gången så började jag tänka att det ä ju tvärtom..Det känns som att man alltid får vänta för länge när man väntar på något gott.
Alltid när man väntar på något och blir exalterad så är det nästan så att man börjar rakna ner varje sekund hur lång tid det är kvar. Självklart så blir det drygt att vänta då. Frågan är vad man ska göra när man bara vill att tiden ska men man har bara en sak i tankarna, det goda man väntar på.
Det kan bli ritkigt frustrerande om man väntar och väntar förväntansfullt sen när dagen kommer så blir allt en stor besvikelse. Det som skulle vara så bra och bli så bra blev inte alls som man tänkt sig och all väntan var förgäves.
I vissa fall så måste en hel del människor vara ihopkopplade och sammarbeta för att någonting ska gå vägen och om någonting inte funkar som det ska så kan allt rasa samman. Det krävs ofta mer än vad man tror för att någonting ska bli riktigt bra, det som syns på utsidan är bara en utsida, och inte grundjobbet som skapade utsidan. Det kan vara svårt att se men man får försöka skaffa sig röntgensyn så att man kan se insidan, kan man se insidan av allting så kan man komma långt.
Stan är full av tanter och tragik
Efter 3 dar på golvet
Det är farligt att samla på sig hat tills kroppen får en reaktion som vill få ut hatet, då är det lätt att bli agressiv. Man måste hitta ett sätt att få ut det hat som man samlar på sig annars så samlas allt hat och ligger där och då kan explosionen komma när som helst och när för mycket hat ska ut på en gång blir man oberäknerlig. Därför kan varje människa bli ett mordvapen, varje människa går och tickar och om man inte nollställer den klockan så kommer den till slut att explodera.
När en hel bomb är tillverkad av ilska och hat så behövs bara något som tänder på så att den kan explodera ut och rensa allt ogräs runtom.
SNÄLLA LÅT MIG FLYGA I LUFTEN FRÅN ALLA KRAV OCH ALLA LÖFTEN!
Folk vänder sig om
Solen snurrar, planeterna snurrar och allting rumtom bara snurrar. Kan inte allting bara stanna så att man får hoppa på och vara en del av allting? allting bara snurrar som en självklarthet och man bara står där i mitten av allting och försöka hoppa på men allt man kan göra är att stå där och bli snurrig. Varför får jag inte snurra med? Varför står jag bara och undrar vad som händer?
Get off my back
Det gör inte ont att få skiten i sig
Jag tror jag måste lämna allt bakom mig igen.
Det räcker för mig
Det är omgivningen som bygger upp bubblan, allt det tragiska som händer bygger upp bubblans väggar och gör dem allt tjockare och sluter igen alla utgångar. Den enda utvägen som finns är att kasta iväg bubblan, men det kan innebära att man måste kasta bort sig själv.
Medan mina ögon letar efter var dina ögon är.
Du inser snart igen att det inte är första gången
Det finns ingen anledning att anstränga sig för att få folk ska tycka bättre om en, för hur mycket man än anstränger sig så finns det folk som tycker att man på något sett är bra, men det finns alltid folk som inte ser något bra alls. Det är så världen ser ut.
Det finns många som går balansgång på en smal planka och hela tiden håller på att falla över åt olika håll, kämpar för att hålla sig kvar på plankan med rädsla för vad som finns på dem båda sidorna brevid. Om man faller åt ena hållet får man det som finns där men man går också miste om det som finns på andra sidan. Det gör att folk inte vet vilket håll dem ska luta sig åt. Det är inte värt att kämpa för att bli omtyckt eller respekterad av folk, om man inte är sig själv. Det är då man kan ge allt.
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.
Alla mina vänner har gett upp sömn
Jag vill åka tillbaka till när jag inte hade någonting.
Får jag veta vad du tänker på?
Skulle du råna en bank för oss två?
Himlen är oskyldigt blå
Allting går hela tiden i perioder, ibland får man anstränga sig rejält för att en dag ska passera medans vissa stunder flyger dagarna förbi utan att man vet var dem tog vägen. Vad som än händer så kan man ju inte gå tillbaka, man är fast i tiden man är i, inget man gör kan påverka tiden, den går alltid lika fort och man kan inte spola fram och tillbaka som på en film. Ibland så önskar jag verkligen att man skulle kunna styra över tiden, att man skulle kunna gå tillbaka i tiden och ändra på allt som inte vart bra, att man skulle kunna fixa till alla missförstånd och ta tillbaka allt som inte blev som man tänkt sig. Det är nog tur ändå att tiden är som den är och att man inte kan ändra på det förflutna, man skulle säkert bara lyckas ställa till det ännu mer. Det är märkligt hur allting snurrar runt en och man bara snurrar med utan att kunna veta hur allt blir. Man får kämpa så mycket man orkar för att försöka styra över sin egen tsunami och hålla den på skyhöga höjder och akta sig för groparna på vägen.
Regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för.
Du har betalat din skuld för att klara dig
Jag har minnen från dagis då fröknarna alltid sa: "Jag är tyvär ingen bläckfisk, jag har inte 8 armar". Ibland skulle det nog underlätta ganska mycket om man hade 8 armar, det kunde ju underlätta i dem stunder som man känner sig splittrad och hjärnan ger så mycket signaler att man vill kunna göra 1000 saker samtidigt.
Varför kan man inte bara få dela upp sig i massa småfigurer av sig själv så att man kan ta del av många saker samtidigt på olika platser. Oftast så förlorar man alltid något på det man känar på. Om jag väljer en sak för att jag tjänar på det så förlorar jag säkert något på det också. Tyvär så går det ju inte att vara på flera olika platser samtidigt och få ta del av många olika saker på samma gång. Tänk att kunna möta så mycket olika folk på samma gång, ofta så kan man känna så att det är en del folk i livet som man vill umgås mer med och vissa är man bara väldigt nyfiken på och sådär. I många stunder kan det bli så att tiden inte räcker till för att man ska kunna möta alla som man vill möta och man får helt enkelt lägga en del personer på hyllan. Det är synd när man inte får chansen med vissa människor, man vet ju aldrig vad man missar.
Jag har lämnat allt som tynger mig.
Så länge du är med mig
Du har överbevisat alla dessa punkter. Du har visat mig att man kan tappa hakan på riktigt! Att ögonen kan bli helt förundrade över att visa något så vackert och lysande av ren skönhet. Du visade mig allt det här, i endast ett ögonblick. Det var då jag fick syn på dig första gången. Det var nästan så att jag ville vända bort blicken för att sen titta en gång till men jag kunde ändå inte slita bort blicken när du var framför.
Jag kommer ihåg hur jag såg en folkmassa, massa av folk som bara gick förbi och jag trodde såklart att du skulle vara en av dem..men sen var det som att det var något som sken upp framför mig, jag kände det i hela kroppen och när du kom mot mig så var det ett under att mina ben fortfarande ville hålla upp mig. Det kändes som att jag gick in i en helt annan värld när du kom i min närheten, kanske så gjorde jag just det också, det var i alla fall så det kändes eftersom att allt det dåliga i min värld bara försvann, och allt blev varmt och skönt och man ville bara att du skulle fortsätta närma dig hela tiden. Man ville inte att du skulle sluta gå mot mig, man ville att du skulle gå tills jag kunde känna dig närhet, tills jag kunde känna din kropp mot min. Om jag är en magnet, så är du ett stort energifält med den största dragningskraften i världen. För jag får kämpa för att kunna hålla avstånd från dig. Tack för att du visade mig en annan del av världen. <3
Vad vet du om kärleken? Förän du förgäves hatat den?
Det är så jag säger det till dig
Har man en människa i sin närvo som man absolut stör sig på och hatar så är det inte alltid så lätt att bli av med en sådan. Det finns inget smidigt sett att snabbt bara få ut någon som är en del av ens liv. Det finns däremot inga genvägar eller omvägar heller, man kanske kan prata med en människa om den saken, prata med den man hatar. Man kan ju fundera på hur lätt det är egentligen att säga: Hejsan jag hatar dig och vill inte se dig mer. ibland så har man en man hatar inom hela sin närmaste krets av folk som man umgås med, då träffas man ju genom andra fast man inte alls trivs bra med det. Det kan bli ritkgit jobbigt och man kan ju undra hur man kommer ur den jobbiga situationen.
Och jag går bara ner mig
Alla bara pratar
Ibland så har man sprungit iväg från sig själv och då gäller det att försöka finna sig själv igen.
Man måste försöka att gå in i sig själv och känna efter vad man själv tycker och tänker långt innanför huden, där bara dem reda organen finns. Om man går in i sig själv för långt kan det bli svårt att hitta ut igen, man kan bli verklighetsfrämmande och gå runt i sin egen filosofiska värld. Det gäller att man kan gå in i sig själv för en stund men sedan lämna insidan av sig själv lika snabbt.
Jag tar allting på lek även en hemlighet, ta mig till kärlek!
Dem har glömt allt dem saknar på dagen
En del människor väljer att inte kämpa för att komma rätt till i livet, dem bara följer med en väg som kanske inte är den rätta men dem orkar nog inte riktigt bry sig heller, eller så förstår dem bara inte bättre än att följa med strömmen som leder ut i havet, och ibland ner för stora vattenfall. För att lyckas och vara helt nöjd tror jag att man måste kämpa en hel del först, men det är itne alltid som man kan veta vad som blir bäst sen.
Jag var där för dig när du var ensam, jag var där för dig när du var ledsen.
Jag har aldrig sett dig falla
Man bygger upp ett förtroende för människor som man märker av närvaro ifrån när det behövs. Man bygger upp ett förtroende av saker som hänt tidigare där man har känt närvaron där det gäller.
Även småsaker betyder otroligt mycket, att en annan människa ens tar sig tid till att lyssna och hjälpa en annan människa..Det är riktig gemenskap och det är något som verkligen är fint. Det är fint att se hur en människa kan hjälpa en annan som är nere på botten men sen reser sig tack vare lite hjälp och stöd.
Dem som inte förstår sig på dethär har missat en stor del i livet, en av dem viktigaste saker som finns.
Riktig vänskap där man hjälps åt.
Be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde.