olafrola

Ibland så får man lust att bara linda in sig i en kokong, man vill ha en bubbla eller ett skydd runtom som skyddar en från världen. Ibland känns allt så tungt, ritkigt tugnt. Det är som att man tappar andan och aldrig kommer åf den tillbaka. I dessa tunga stunder så försvinner livslusten, ingen vet var den tar vägen men innan man vet ordet av så är den helt borta. Det finns ingenting som betyder någonting längre och allt känns grått. När livslusten försvinner så kommer man in i sin egen lilla värld, man kryper in i sin kokong och tätar igen den så att inget ljus ska kunna komma in och tränga sig på.



Skulle du råna en bank för oss två?