Måla en väg härifrån
tittar sig i spegeln och tänker "vem skulle någonsin vilja ha mig?"
Hon låter sina kläder falla till golvet och tittar ner,
hennes blick når duschkaminen och hon ler.
Hon sätter på vattnet och kliver in ett steg,
hon samlar sitt mod ty denna gången tordes hon inte vara för feg.
Hon låter det varma vattnet strila mot hennes kropp,
hon ser hur vattnet samlas vid hennes fötter som i en kopp.
Hon tar ett stadigt tag i ett raklbad,
på stereon spelas hennes favorit ballad.
Hon blottar sin handled och trycker rakbladet hårt inpå,
den här gången finns det ingen utväg för nu ska det gå.
Hon trycker rakbladet ännu hårdare och rycker ner,
blodet strömmar ner för hennes kropp och det kommer bara mer och mer.
Kring hennes fötter ser hon nu endast färgen röd,
hon tappar fattningen och faller ner till marken, ty nu är hon död.
Det finns kärlek till dig fast mitt hjärta är kallt
Även fuck-ups har ett val dem gör
Det är andra som rusar nu, och det är för dem jag sjunger det här ikväll.
Du läser mig som en öppen bok, ju mer du läser desto mindre vill du veta
Jag tänker på dig när jag sover, ligger, eller står,
du finns i mina tankar vart jag än går.
Ibland känns du hal som en ål och nästan oumbärlig,
Men jag kan inte sluta längta efter dig som är så härlig.
Det kommer aldrig spela någon roll vad folk säger om dig, mig, eller oss,
Så länge vi två har varandra behöver vi aldrig slåss.
Vi står stadigt som en vägg,
För att rasera oss har ingen belägg.
Med dig vid min sida fylls allt av välbehag och känns lyckat,
det är som att någon hela världen har smyckat.
Det är svårt att beskriva med ord hur vacker och beundransvärd du egentligen är,
Jag vill att du och jag flyr iväg så långt att ingen kan hitta oss där.
Till ett ställe där vi bara kan rå om varandra,
Bara vi där vi inte behöver bry oss om några andra.
Där vi kan förenas och bli till en,
Där vi kan vakna upp tillsammans varje dag vid gryningen.
För vem kan glömma att stjärnorna någongång blir till stenar?
Din sinnesro blöder djupt i din själ, jag önskar dig det bästa och säger farväl.
jag ger efter och låter dem föra mig,
jag låter dem förstöra mig,
jag låter dem förgöra mig.
Folk sätter upp glasburar omkring mig nu för tiden, men jag har samlat sten så länge så jag fortsätter att kasta sten i glashus, dem går sönder i ras, kras och brus.
Även om du ser ner på mig nu så står jag över hela den här staden och jag låter den göra sitt medans jag gör mitt och inte beblandar mig med dess riklighet.
Det fläktar från öst men det går inte att stoppa, när man står i vindarna från denna kommande höst, den tränger sig på en men jag vill inte förstå den.
Såg du henne du med? Jag vet inte varför men jag kan inte lämna henne ifred, jag vill gå brevid henne fast vägen känns så bred.
Tänk om vi en gång visste i vilka båtar vi skulle sitta i idag, hur vi skulle ro med trasiga åror av något slag.
Jag visste när han kom mot mig att något skulle ske, men jag fruktar ej döden så jag kan ta emot allt livet kan ge.
Vi traskar båda runt i vårt förflutna, vi har öppna armar för nya saker men till det förgångna håller vi ögonen slutna.
Det kommer alltid finnas en hand för dig någonstans, du kan sluta dina ögon men aldrig känna dig ensam.
Du är så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter
det är du som ger världen sin vackra färg,
Det händer att jag sneglar på din rygg för att se var vingarna är,
det sägs ju att alla änglar vingar bär.
Din gloria, var har du gjort av den?
du är helt enkelt för fin för att vara mänsklig min vän.
Vi sitter och pratar på kvällarna när jag egentligen borde sova,
men var minut av din uppmärksamhet är för mig en gåva.
Låt mig få koma nära och tätt intill dig,
din närhet är det bästa jag kan tänka mig.
När jag omfamnar dig vill jag aldrig släppa taget,
jag vill leva i nuet och känna välbehaget.
Jag låter mina ögon vila och sakta somnar in,
men det är ingen fara, för du kommer att vara i drömmen min.
Jag kan ej förstå hur du blir vackrare för var dag som går,
jag funderar och filosoferar men det är inget jag förstår.
När jag går med blicken i marken och allt känns mörkt och kallt,
då sluter jag mina ögon, och då finns du överallt.
Jag har svårt att se varför du umgås med mig,
hur kan något som jag har kunna värdesättas av dig?
Varje gång jag ser dig le dyker det upp vackra ting,
som små regnbågar och vackra fåglar som flyger omkring.
När jag vet att du är trygg och i säkerhet,
så är det den bästa känslan jag vet.
Du plockade upp mig från dyn,
och förde mig högt upp i skyn.
Jag tror att när vi ser genom tiden, så ser vi att allt det bästa inte hänt än.
Kom så dör vi
Jag ser svarta vålnader som förföljer mig i ögonvrån.
Vi ser varandra i ögonen och vet att här tar det slut,
vi får äntligen känna frid och fly ut.
Det rör oss inte att vi inte får se när morgondagen gryr,
det är värt det för den befrielse vi får när vi flyr.
De kan kalla oss fega när vi bara kastar ut,
men det rör oss inte heller eftersom att allt för oss redan är slut.
Vi lämnar världen förstörd som den är,
och hoppas att våra nära tar hand om varandra här.
Vi har vetskapen av att de kommer att klara sig bra,
det kan kännas jobbigt till en början men man återfår känslan av att återigen kunna vara gla'.
Vår tanke är inte att ställa till lidande och obehag,
allt vi vill är att slippa se en ny morgondag.
Den smärta som hela tiden kramar om oss,
måste förlösas och försvinna bort.
Vi känner inte att vi behöver förklara oss och skriva brev,
det är ingens fel att det blev som det blev.
Vi behöver inget säga eftersom att vi båda redan vet,
att när vi kliver över kanten kommer för oss en ny verklighet.
Vi tittar på varandra en sista gång och ler, kliver ut över kanten och förundras över det som sker.
Vi kommer aldrig att vakna mer.
Kasta dina lögner i mitt ansikte, det orsakar mindre smärta än sanningen
Jag märker att dina ögon dömer mig, de dömer varje rörelse jag gör och det skapar ett inre lidande då din dom tränger in i mig och förstör mig innifrån.
Hela mitt försvar rivs ner och endast ruiner finns kvar av det som en gång skulle ge mig skydd mot hårda domar och den bittra sanningen.
Det som nu finns kvar är ett ihåligt skal som är fallfärdigt, det fälls av en lätt pust från fjärran och det som består är endast vrakdelar.
Jag uppskattar när du ljuger för mig, när du ler och säger att jag inte är något vrak.
Jag uppskattar när dina lögner säger till mig att jag är någon.
Dina lögner får mig att ligga kvar på marken, och inte rasa igenom den, för det skänker jag dig en tacksamhetstanke och önskar dig all lycka.
Få mig av den här jävla gatan!
Där går mitt hjärta
Märkligt att jag fortfarande känner värmen efter solens varma strålar när skymningen nyss kom som skjuten ur en kanon.
Tidigare när jag gick längst den smala stigen så gick jag uppåt och stod på en höjd där jag kunde se ut över världen, och jag kände hur allt där nere var under mina fötter och det var jag som hade kontrollen. Nu medans solen framför mig gick ned så gick vägen samma riktning och det känns som att jag vandrar runt i den ödelagda underjorden.
När vägen började att dala så stod en stor klippa mitt i vägen som sade till mig att den stod stadigt och att jag kunde luta mig mot den så att jag inte dras ned i dalen, men jag gick igenom den och den gick i två delar.
Nu finns inget annat än mörker omkring mig när jag ser mig om, jag lägger mig ner på marken och hoppas att dimman har försvunnit imorgon så att jag kan hitta den stig jag söker.
Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan
Jag skadar mig själv för att ingen annan kan göra det åt mig
När det finns för lite smärta och oro i ett förvirrat huvud så kan man själv söka sig till det.
Som att det alltid måste finnas ett tryck i huvudet av saker som tynger och är extremt jobbiga att ta sig igenom.
Åker man ur den dimma som man levt i alltför länge så är det lätt att man gör saker som skadar själen, man ger sig in i saker som inte gör annat än ont.
Att få ta tag i en kniv och sticka den rakt i hjärtat på sig själv är kanske just vad man behöver.
Skadan som blir när man grävt ett hål i sitt hjärta kanske är nödvändig för att man då kan följa varje steg i läkningen och uppskatta när såret omfamnas av läkkött som jobbar för att såret ska läka ihop.
Precis när kroppen och själen nästan har läkt klart så känner du hur behaget tränger sig på och då är det dags att riva upp såret igen, tag ett stadigt grepp om kniven och hugg så att den borrar sig in genom bröstkorgen och borrar sig igenom hjärtat så att det känns som att du ska stupa vilken sekund som helst.
Det finns inget som är främmande eller konstigt med människor som skadar sig själva, finns inget som är konstigt med att välja att ta sitt eget liv. Det är bara att gå ett steg längre än att borra hål i sin kropp och själ.
Istället för att leva för smärtan så väljer man att gå steget längre och leva utan den. Länge leve döden.
Först när du lever för döden lever du på riktigt
Igår var det imorgon i förrgår
När du talade om för mig att du ville få ett slut på dit liv, sade jag till dig att ditt liv inte ens börjat och att det finns för mycket där ute som väntar för att man ska kunna klippa av tråden innan allt det där kommer.
Du sade att folk är elaka och känslokalla, jag sade att du inte skulle slösa din energi på folk som inte har något att ge dig som är värt att bry sig om.
Du sade att nu skiter vi i det här och bara drar dit vägarna leder oss, utan mål i sikte och utan att slå följe med någon, jag sade till dig att mina ben är fastgjutna i världens största klot av betong och jag kommer ingenstans, så låt oss klara detta runt denna betongklump tills vi blir starka nog att bryta loss den och ge oss av. Det vill bli ett tecken på att vi är redo då. Då är stormen framme så allt vi behöver göra är att lyfta vingarna så kommer vi sväva iväg mot målet som inte finns.
Du kan försöka se din framtid i allt men du ser den tydligt när du blickar bakåt
Den som väntar på något gott väntar förevigt
När man inte kan tänka klart gör man så dumma saker, när inte framtiden är målad på en bild framför dig så vet du inte vad du ska göra, och du vet inte heller hur dina gärningar påverkar ditt liv.
Den dagen du kan börja se vad som är viktigt och inte, det är den dagen som du kan börja rita om din tavla över framtiden, men med största sannolikhet så kommer den tavlan att suddas ut eller målas över av någon helt annan bild än den som du själv tyckte att du först såg.
Det behöver inte vara så dramatiskt, färgen kanske bara blir för gammal och lossnar av sig själv, då får man skaffa sig ny färg så att man kan måla om. Problemet är att man måste skrapa bort alla små färgbitar som sitter kvar innan man kan måla på nytt för annars så finns dem alltid kvar där i samma ram som den nya bilden du målat upp. Det vill du inte.
Skuldra vid skuldra på knä ska ni stå, ett kulhål i nacken alla ska få
Det är jag som hänger där
Du vill åka med det där tåget som kommer där borta och färdas till något helt annat ställe, men det är fel tåg och du orkar inte vänta så varför inte hoppa ut framför det där jävla tåget så har du ingenstans du behöver åka längre.
Paniken som bryter ut är din bästa vän tillslut.
Skjut mig
Var hittar man tidsmaskinen som kan spola tillbaka tiden när man behöver?
Det är som att man går runt med en stor väska eller ryggsäck som alla dina gärningar samlas i och det formar din personlighet. Du är den du är genom att du gör det du gör.
Tyvärr så finns det alltid motgångar, även om du gör dina gärningar så bra som möjligt för att du ska ses som en bra människa så kan andras gärningar påverka dig till att inte orka stå rakt längre, och kanske inte orka anstränga dig för att folk ska tycka att du är en så bra människa, och hur många ser egentligen den ensamma stackaren som anstränger sig för att vara en god människa? Allt som samhället handlar om är man ska synas och höras och vara rolig på andras bekostnad.
Du är allt som mina ord är till för
Jag vet inte vad jag ska säga nu, men jag ser att du förstår
Jag talar om för dig att du gör allt det gråa allt bli till färgglada saker som jag inte kan sluta le åt, för det gör du.
Jag talar om för dig att du är det vackraste som mina ögon någonsin skådat, för det är du.
Jag talar också om för dig att om du inte är glad, så är inte jag det heller.
Om inte din mun ler mot mig så är det som en solförmörkelse, solen försvinner bakom någonting så att världen blir mörk och trist.
Jag vill alltid att du ska kunna le mot mig och skina upp min tillvaro som du alltid gör. Det är så underbart att mötas av ditt skinande ansikte som ler och nästan bländar mig.
Fortsätt lysa upp min värld som en sol på himlen som gör varje dag underbart ljus och fin, jag ska anstränga mig för att hindra solnedgångar.
Även om en solnedgång kommer så ska jag se till att gryningen tittar fram strax därefter.
Förhoppningar och regnbågar
Tiden faller
Jag håller på att göra en grop och blanda cement. Så att jag kan ställa mig där och hälla all cement runt mina fötter så att jag blir fastgjuten i marken precis där jag står nu. Det är alltid lättast att stå kvar på samma ställe. Om jag tar ett steg, ett enda steg i någon riktning så vet jag inte vilken fara som väntar. Om jag går åt vänster, vrickar jag foten då? Om jag tar ett steg tillbaka, träffar jag någon som jag inte vill träffa då? Om jag går rakt frammåt går jag för fort då? Det kanske kommer för mycket nytt så att min hjärna inte hinner registrera och uppfatta allt som händer.
Det är alltid lättast att stå där man står, för att inte ramla in i något man inte klarar av. Tyvärr så kommer man ingenstans om man bara följer den lättaste vägen hela tiden. Man får stapla sig fram med en käpp så att man kan känna var fällorna är.
Även om dem slukar oss slukar dem sig själva
