Du har betalat din skuld för att klara dig
Jag har minnen från dagis då fröknarna alltid sa: "Jag är tyvär ingen bläckfisk, jag har inte 8 armar". Ibland skulle det nog underlätta ganska mycket om man hade 8 armar, det kunde ju underlätta i dem stunder som man känner sig splittrad och hjärnan ger så mycket signaler att man vill kunna göra 1000 saker samtidigt.
Varför kan man inte bara få dela upp sig i massa småfigurer av sig själv så att man kan ta del av många saker samtidigt på olika platser. Oftast så förlorar man alltid något på det man känar på. Om jag väljer en sak för att jag tjänar på det så förlorar jag säkert något på det också. Tyvär så går det ju inte att vara på flera olika platser samtidigt och få ta del av många olika saker på samma gång. Tänk att kunna möta så mycket olika folk på samma gång, ofta så kan man känna så att det är en del folk i livet som man vill umgås mer med och vissa är man bara väldigt nyfiken på och sådär. I många stunder kan det bli så att tiden inte räcker till för att man ska kunna möta alla som man vill möta och man får helt enkelt lägga en del personer på hyllan. Det är synd när man inte får chansen med vissa människor, man vet ju aldrig vad man missar.
Jag har lämnat allt som tynger mig.