olafrola

Världen är som en tsunami våg, ibland så är allt på topp och vågen är skyhög och har inga gränser och inget kan sätta stopp för den, känns det som. När man kommer ner från den skyhöga toppen och landar i verkligheten igen så märks det verkligen att allt som kommer upp kommer ner. Vågen slätas ner mer och mer och tillslut så känns det som att man hamnat i en grop så djup att man aldrig kommer sluta falla.

Allting går hela tiden i perioder, ibland får man anstränga sig rejält för att en dag ska passera medans vissa stunder flyger dagarna förbi utan att man vet var dem tog vägen. Vad som än händer så kan man ju inte gå tillbaka, man är fast i tiden man är i, inget man gör kan påverka tiden, den går alltid lika fort och man kan inte spola fram och tillbaka som på en film. Ibland så önskar jag verkligen att man skulle kunna styra över tiden, att man skulle kunna gå tillbaka i tiden och ändra på allt som inte vart bra, att man skulle kunna fixa till alla missförstånd och ta tillbaka allt som inte blev som man tänkt sig. Det är nog tur ändå att tiden är som den är och att man inte kan ändra på det förflutna, man skulle säkert bara lyckas ställa till det ännu mer. Det är märkligt hur allting snurrar runt en och man bara snurrar med utan att kunna veta hur allt blir. Man får kämpa så mycket man orkar för att försöka styra över sin egen tsunami och hålla den på skyhöga höjder och akta sig för groparna på vägen.


Regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för.

Jag hade aldrig kunnat tro att människor skulle kunna vara något så sprecielt för varandra. Aldrig kunna tro att en människa skulle kunna få en annan att rent av "tappa hakan", aldrig kunna tro att ögat kunde tåla att se något så fint som just dig.

Du har överbevisat alla dessa punkter. Du har visat mig att man kan tappa hakan på riktigt! Att ögonen kan bli helt förundrade över att visa något så vackert och lysande av ren skönhet. Du visade mig allt det här, i endast ett ögonblick. Det var då jag fick syn på dig första gången. Det var nästan så att jag ville vända bort blicken för att sen titta en gång till men jag kunde ändå inte slita bort blicken när du var framför.


Jag kommer ihåg hur jag såg en folkmassa, massa av folk som bara gick förbi och jag trodde såklart att du skulle vara en av dem..men sen var det som att det var något som sken upp framför mig, jag kände det i hela kroppen och när du kom mot mig så var det ett under att mina ben fortfarande ville hålla upp mig. Det kändes som att jag gick in i en helt annan värld när du kom i min närheten, kanske så gjorde jag just det också, det var i alla fall så det kändes eftersom att allt det dåliga i min värld bara försvann, och allt blev varmt och skönt och man ville bara att du skulle fortsätta närma dig hela tiden. Man ville inte att du skulle sluta gå mot mig, man ville att du skulle gå tills jag kunde känna dig närhet, tills jag kunde känna din kropp mot min. Om jag är en magnet, så är du ett stort energifält med den största dragningskraften i världen. För jag får kämpa för att kunna hålla avstånd från dig. Tack för att du visade mig en annan del av världen. <3


Vad vet du om kärleken? Förän du förgäves hatat den?

Ibland kan man vara med om att man tvingas leva med saker som man tycker väldigt illa om. T.ex Saker som stör, och även människor.
Har man en människa i sin närvo som man absolut stör sig på och hatar så är det inte alltid så lätt att bli av med en sådan. Det finns inget smidigt sett att snabbt bara få ut någon som är en del  av ens liv. Det finns däremot inga genvägar eller omvägar heller, man kanske kan prata med en människa om den saken, prata med den man hatar. Man kan ju fundera på hur lätt det är egentligen att säga: Hejsan jag hatar dig och vill inte se dig mer. ibland så har man en man hatar inom hela sin närmaste krets av folk som man umgås med, då träffas man ju genom andra fast man inte alls trivs bra med det. Det kan bli ritkgit jobbigt och man kan ju undra hur man kommer ur den jobbiga situationen.



Och jag går bara ner mig

Alla människor kan behöva komma undan lite från deras tillvaro och vara för sig själv för en stund.
Ibland så har man sprungit iväg från sig själv och då gäller det att försöka finna sig själv igen.
Man måste försöka att gå in i sig själv och känna efter vad man själv tycker och tänker långt innanför huden, där bara dem reda organen finns. Om man går in i sig själv för långt kan det bli svårt att hitta ut igen, man kan bli verklighetsfrämmande och gå runt i sin egen filosofiska värld. Det gäller att man kan gå in i sig själv för en stund men sedan lämna insidan av sig själv lika snabbt.



Jag tar allting på lek även en hemlighet, ta mig till kärlek!

Människor påverkar varandra och det kan leda till underliga konsekvenser. Saker som inte är av intresse i vanliga fall kanske pressas in i ens vardag för att någon annan fått det inpressat innan. VIssa förstår andra inte, vissa accepterar andra inte. Omväxling i livet är något som är bra, prova nya saker och skaffa erfarenheter, men alla har en gräns som man måste dra. Vilka vägar ska man följa med på och vilka ska man undervika? Olika val är bra för olika individer.

En del människor väljer att inte kämpa för att komma rätt till i livet, dem bara följer med en väg som kanske inte är den rätta men dem orkar nog inte riktigt bry sig heller, eller så förstår dem bara inte bättre än att följa med strömmen som leder ut i havet, och ibland ner för stora vattenfall. För att lyckas och vara helt nöjd tror jag att man måste kämpa en hel del först, men det är itne alltid som man kan veta vad som blir bäst sen.



 Jag var där för dig när du var ensam, jag var där för dig när du var ledsen.

Det finns mycket som räknas här i livet, men det finns en del saker som betyder mest när saker verkligen gäller. Det finns dem människor som man vet är riktiga pelare som man kan luta sig mot när det gäller.
Man bygger upp ett förtroende för människor som man märker av närvaro ifrån när det behövs. Man bygger upp ett förtroende av saker som hänt tidigare där man har känt närvaron där det gäller.

Även småsaker betyder otroligt mycket, att en annan människa ens tar sig tid till att lyssna och hjälpa en annan människa..Det är riktig gemenskap och det är något som verkligen är fint. Det är fint att se hur en människa kan hjälpa en annan som är nere på botten men sen reser sig tack vare lite hjälp och stöd.
Dem som inte förstår sig på dethär har missat en stor del i livet, en av dem viktigaste saker som finns.
Riktig vänskap där man hjälps åt.



Be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde.

Det finns stunder som man skulle vilja åka tillbaka i tiden och ändra på när man tänker bakåt. Det finns saker som man kommer på efteråt att det var dumt gjort eller att något inte blev som det skulle. Många saker är lätta i tankarna men svåra när dem ska genomföras på allvar. Det är alltid lätt att säga att man ska göra på ett specielt sätt men sen när man står där så börjar det kännas jobbigt och allt kan bli helt fel. Sen efteråt så fortsätter önsketankarna och man börjar åter igen fundera på saker som att jag skulle gjort så och sakt istället.

Ibland känner man sig splittrad också, man vill ha olika personligheter och helst vara på flera ställen samtidigt. Ibland vill man kunna så mycket saker att man inte kan förstå sakerna själv, men människor är begrensade, man får göra att val och bestämma sig för vem man är och hur man ska leva och vad man tror på. Man följer olika saker i livet och grundar sin personlighet på det man följer och tror på.


Där går någon annan istället för dig, där går någonannan förbi.