Du läser mig som en öppen bok, ju mer du läser desto mindre vill du veta
Jag tänker på dig när jag sover, ligger, eller står,
du finns i mina tankar vart jag än går.
Ibland känns du hal som en ål och nästan oumbärlig,
Men jag kan inte sluta längta efter dig som är så härlig.
Det kommer aldrig spela någon roll vad folk säger om dig, mig, eller oss,
Så länge vi två har varandra behöver vi aldrig slåss.
Vi står stadigt som en vägg,
För att rasera oss har ingen belägg.
Med dig vid min sida fylls allt av välbehag och känns lyckat,
det är som att någon hela världen har smyckat.
Det är svårt att beskriva med ord hur vacker och beundransvärd du egentligen är,
Jag vill att du och jag flyr iväg så långt att ingen kan hitta oss där.
Till ett ställe där vi bara kan rå om varandra,
Bara vi där vi inte behöver bry oss om några andra.
Där vi kan förenas och bli till en,
Där vi kan vakna upp tillsammans varje dag vid gryningen.
För vem kan glömma att stjärnorna någongång blir till stenar?
Din sinnesro blöder djupt i din själ, jag önskar dig det bästa och säger farväl.
jag ger efter och låter dem föra mig,
jag låter dem förstöra mig,
jag låter dem förgöra mig.
Folk sätter upp glasburar omkring mig nu för tiden, men jag har samlat sten så länge så jag fortsätter att kasta sten i glashus, dem går sönder i ras, kras och brus.
Även om du ser ner på mig nu så står jag över hela den här staden och jag låter den göra sitt medans jag gör mitt och inte beblandar mig med dess riklighet.
Det fläktar från öst men det går inte att stoppa, när man står i vindarna från denna kommande höst, den tränger sig på en men jag vill inte förstå den.
Såg du henne du med? Jag vet inte varför men jag kan inte lämna henne ifred, jag vill gå brevid henne fast vägen känns så bred.
Tänk om vi en gång visste i vilka båtar vi skulle sitta i idag, hur vi skulle ro med trasiga åror av något slag.
Jag visste när han kom mot mig att något skulle ske, men jag fruktar ej döden så jag kan ta emot allt livet kan ge.
Vi traskar båda runt i vårt förflutna, vi har öppna armar för nya saker men till det förgångna håller vi ögonen slutna.
Det kommer alltid finnas en hand för dig någonstans, du kan sluta dina ögon men aldrig känna dig ensam.