olafrola

Linn Sundberg,
det är du som ger världen sin vackra färg,
Det händer att jag sneglar på din rygg för att se var vingarna är,
det sägs ju att alla änglar vingar bär.
Din gloria, var har du gjort av den?
du är helt enkelt för fin för att vara mänsklig min vän.
Vi sitter och pratar på kvällarna när jag egentligen borde sova,
men var minut av din uppmärksamhet är för mig en gåva.
Låt mig få koma nära och tätt intill dig,
din närhet är det bästa jag kan tänka mig.
När jag omfamnar dig vill jag aldrig släppa taget,
jag vill leva i nuet och känna välbehaget.
Jag låter mina ögon vila och sakta somnar in,
men det är ingen fara, för du kommer att vara i drömmen min.
Jag kan ej förstå hur du blir vackrare för var dag som går,
jag funderar och filosoferar men det är inget jag förstår.
När jag går med blicken i marken och allt känns mörkt och kallt,
då sluter jag mina ögon, och då finns du överallt.
Jag har svårt att se varför du umgås med mig,
hur kan något som jag har kunna värdesättas av dig?
Varje gång jag ser dig le dyker det upp vackra ting,
som små regnbågar och vackra fåglar som flyger omkring.
När jag vet att du är trygg och i säkerhet,
så är det den bästa känslan jag vet.
Du plockade upp mig från dyn,
och förde mig högt upp i skyn.


Jag tror att när vi ser genom tiden, så ser vi att allt det bästa inte hänt än.