olafrola

Jag tittar upp mot himlen och ser hur verkligheten mot mig rasar ner,
allt det jag fruktat finns nu i min närvaro,
jag känner efter men där finns ingen oro.
all den dimma och is som så länge blockerat mitt synfält,
har nu försvunnit bort och smält.

Den verklighet som jag idag ser,
tar jag med glädje emot och ler.
Det känns som att mina portar öppnat upp sig,
för att släppa in just dig.
Den mur som innan funnits där,
bröts plötsligt loss och rasade isär.
Genom allt grumligt bråte och sot,
klev du in och satte ner din fot.
Du lämnade ett avtryck som alltid kommer finnas där,
var du än befinner dig eller var du än är.

Hur saker och ting blir är det ingen som kan förutspå,
det bästa man kan göra är att flyta med och försöka förstå.
Fast framtiden känns nära,
så kan man ändå inte kika och se vad som finns dära.
Men det enda som verkligen betyder något, är att du finns med mig där,
och att du fortfarande håller mig kär.