Det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna
Det finns där och genom enkel logik kan man tyda det.
Det visar sig att det kan vara betydligt svårare att tyda vad människor skriver på blanka papper där ingen text fastnar, där folk målar upp sina egna bilder för att andra ska se och förstå, men det är inte alla som kan läsa osynliga texter.
För att komma åt människors gömda meningar och teckningar så måste man kunna tyda andra människor, se igenom dem och tyda det som finns på insidan.
Att läsa direkt från insidan på någon är lite mer abstrakt än att slå upp den konkreta boken och tyda enligt dess regler.
Det kan kännas jobbigt när folk skickar ut signaler för att man ska förstå men så har man annat i tankarna och signalerna blir förgäves och uteblir.
Var hittar man en manual på hur man tyder människor utan att ta ord till hjälp?
Om jag kommer på svaret så tänker jag skriva en.
Jag är en gammal fantasi, jag är något som måste lagas och sen skyddas från skiten vi lever i.
Vi två hör hemma i ett rum med inga andra
Jag tittar upp mot himlen och ser hur verkligheten mot mig rasar ner,
allt det jag fruktat finns nu i min närvaro,
jag känner efter men där finns ingen oro.
all den dimma och is som så länge blockerat mitt synfält,
har nu försvunnit bort och smält.
Den verklighet som jag idag ser,
tar jag med glädje emot och ler.
Det känns som att mina portar öppnat upp sig,
för att släppa in just dig.
Den mur som innan funnits där,
bröts plötsligt loss och rasade isär.
Genom allt grumligt bråte och sot,
klev du in och satte ner din fot.
Du lämnade ett avtryck som alltid kommer finnas där,
var du än befinner dig eller var du än är.
Hur saker och ting blir är det ingen som kan förutspå,
det bästa man kan göra är att flyta med och försöka förstå.
Fast framtiden känns nära,
så kan man ändå inte kika och se vad som finns dära.
Men det enda som verkligen betyder något, är att du finns med mig där,
och att du fortfarande håller mig kär.
Förlåt nu slutar jag