olafrola

När vi tittar upp mot himlen i natten så ser vi hur stjärnorna lyser där uppe, vi ser hur dem alla lyser på olika sätt, en del lyser klart och ser väldigt starka ut medans en del av dem kämpar för att få synas överhuvudtaget, men det kommer moln och täcker dem hela tiden och deras låga håller på att slockna.
Det hela påminner mycket om när man ser på alla människor som kommer och går och springer och kryper. En del människor skiner upp som solar och deras omgivning kämpar för att kunna hålla ögonen öppna för att dem blir så bländade av dess strålning. Dem bländade människorna får försöka gå i skuggan av denna skinande människa för att ens synas det minsta, för då är man iaf nära. Sen finns det dem som vill att det ska se ut som att dem har en hel sol eller ett kärnkraftverk i kroppen som gör att dem skiner upp, men den som inte har solen på insidan får svårt att skina upp på utsidan, om inte båda sidorna jobbar ihop så sträcker sig inte solstrålarna långt alls. Dem kommer knappt till grannen som står en meter brevid.
Man får inte heller glömma dem som redan slocknat, ibland är en rejäl gnista allt som behövs för att återtända och resa ett mörkt moln till en stor och skinande sol.

Dimmiga dar var fina dar men jag såg aldrig riktigt var vi var