olafrola

Ibland känns det tungt, som att någon lägger en sån tyngd på ens axlar som inte ens dem största och starkaste axlar kan bära. Efter en rad med så tunga saker så kan det vara så att det inte känns värt att kliva upp på morgonen för att få ännu mer att släpa på.
När når man botten? Känns som att man sjunker och sjunker men det tar aldrig stopp, man hittar inget som man får tag i. Man tycker hela tiden att man borde sluta att sugas ner, när kommer trycket som går uppåt? Trycket som gör att man kommer upp på fötter och kan stå där på egna ben utan att axlarna tar i golvet när man står normalt.

Hur lätt är det att kämpa vidare när ingenting ger något? Varför kämpa för något när inget gör någon skillnad?
Att bita ihop och hålla ut, göra det bästa av situationen, det är något som man kan komma långt med. En dag så får man tag i det största handtaget som om det har väntat där hela tiden för att man kan få greppa det när man faller, som en trampolin som gör att man studsar upp och är över molnen och svävar. Den dagen kommer, ibland får man ha tålamodet som sin bästa vän.



Jag visste att du skulle komma tillbaks, tillbaka till stan som en nattfjäril mot ljuset, tillbaka till knarket.