olafrola

Ibland så känns det nästan som att man har stängt in sig själv, känns som att vart man än går och säger så kopplas det till något. Man kan nog säga att allt inte har lyckats om man är begränsad med vad man kan göra och säga.
Det blir lite svårt om man inte kan säga vanliga saker utan att folk tror att man säger det av någon helt annan anledning och tror att man måste mena något helt annat med det som man säger.
När man går omkring och tror massa saker och antar att det måste vara på ett sätt så kan man göra stora misstag och inte se vad det egentligen är som händer.

Det är så svårt att veta vad man kan lyssna på och inte, folk som berättar om saker kanske inte får fram det på det sättet som dem skulle vilja uttrycka sig. Det är lätt att tänka och föreställa sig saker i sin fantasi men sen ska du låta en annan människa ta del av dina tankar och då kan det bli helt fel. En del människor har en spärr som stoppar dem från att säga saker som egentligen behöver komma ut, men när den saken kommer så springa man bara runt den och försöker gå vidare. Man kan komma vidare med orden men tankarna sitter ju kvar.


Pojken på linan säger: Jag har inte tid.