olafrola

Aldrig att jag vill göra någon besviken, men går det? Ibland så har man inget väl för det finns stunder då man måste följa en väg och låta den andra vägen växa igen och sakta försvinna. Den vägen som man går på och troget följer med sina steg är den vägen som trivs medans den andra vägen som sakta växer igen bara känner en stor besvikelse. När man har ett val framför sig och måste avgöra vilken väg man ska följa så är det jobbiga och det svåraste att man sviker en väg. Hur trist är det inte att få höra att man har gjort folk besvikna? Det kan aldrig kännas bra när man får höra att man inte ens kan leva upp till dem små förväntningar som folk har på en.
Vem vet inte hur det känns när folk sviker och man står kvar där och känner besvikelse? Det är svårt att se från någon annans synvinkel och inse att det inte fanns rum för mer än så. Det är svårt att förstå sig på det man inte vill förstå.



Min tunna karaktär bara vrider och vänder sig