olafrola

Aldrig att jag vill göra någon besviken, men går det? Ibland så har man inget väl för det finns stunder då man måste följa en väg och låta den andra vägen växa igen och sakta försvinna. Den vägen som man går på och troget följer med sina steg är den vägen som trivs medans den andra vägen som sakta växer igen bara känner en stor besvikelse. När man har ett val framför sig och måste avgöra vilken väg man ska följa så är det jobbiga och det svåraste att man sviker en väg. Hur trist är det inte att få höra att man har gjort folk besvikna? Det kan aldrig kännas bra när man får höra att man inte ens kan leva upp till dem små förväntningar som folk har på en.
Vem vet inte hur det känns när folk sviker och man står kvar där och känner besvikelse? Det är svårt att se från någon annans synvinkel och inse att det inte fanns rum för mer än så. Det är svårt att förstå sig på det man inte vill förstå.



Min tunna karaktär bara vrider och vänder sig

Vad är tveksamheten? Hur styr den oss? Det känns som att man i en del situationer håller tillbaka allt man har för att man tvekar, tveksamheten tar över.
Ibland så blir känslorna starkare än förståndet och påverkar hjärnan genom att få den helt ur funktion, hjärnan slutar att fungera och kroppen styrs helt av känslorna. Det gäller att behålla förståndet, det gäller att inte låta sig styras av alla starka känslor som vill styra, om man låter sig styras av sina känslor som kan det bli ens egen nergång.
En nergång till den undre världen där folk med helt fungerande hjärnor inte existerar, man tänker på ett helt annat sätt när hjärnan kopplas bort.
När tragiska saker händer så får man låta hjärnan bearbeta dem och inte låta känslorna styra allting.
Om man inte ser till att göra sig av med överskottet av känslor som byggs upp så slutar det nog med en riktigt stor explosion som kan explodera när som.



Var inte så högtidlig, du med din dramatik.

Hur lätt är det inte att vara en kompis? Hur lätt är det inte att ta till sig vänner? Man låter en del människor kommer närmare in på ens liv än vad andra får göra. Det finns dem saker som gör att en del människor betyder något extra. Hur blir man den personen som för andra ser ut att vara något extra?

Man kan känna folk hur bra som helst men ändå så är dem bara som en vanlig kompis, man ser inte att det är något specielt med relationen. Skillnaden mellan att vara en vanlig vän och att vara den där personen som betyder något extra är att visa att man finns där. Man ska alltid finnas där som en trygghet så att folk vet att dem säkert kan luta sig bakåt utan att slå i backen, då ska man stå där och kunna hålla upp sin kompis och ta emot sin kompis med en mjuk öppen famn.

Alla relationer är inte värda att bygga upp för högt, man märker att ett tak kan ta emot och då kan man vara nöjd så. Vad som än händer så kan man aldrig uppskatta någon så mycket som den som ställer sig vid ens sida och visar att den står där. Den personen som utstrålar tryggheten som gör att man kan känna att man aldrig behöver stå själv är den personen som en dag betyder allt.



Ingen vet om det men jag ska berätta om allt för dig.