Universum är ett monster
En människa som säger att den klarar sig helt själv och inte behöver någon annan är inte vad jag kallar en människa. Det är inte mänskligt. Alla behöver någon, man kan inte räkna med att klara sig igenom allting själv här i livet. Man finner en trygghet i folk man trivs med, man känner att man mår bra och trivs med den människan. Mycket handlar om kemi, genom att bara krama någon lite så kan man känna om det sticks mellan kropparna eller om dem gjuter ihop. Alla ser andra människor på olika sätt, det finns många olika perspektiv på vad en annan människa är. Vissa väljer att visa respekt för allt levande och känna sympati för allt och alla, det finns dem som känner smärta om någon annan gör illa sig och då lider med den personer fast man inte har en aning om vem det är. Det finns människor som väljer att sikta in sig på det som finns omkring dem, som lägger vikten på den närmaste omgivningen. Man hör också om folk som är helt känslokalla, som kopplar bort begreppet andra människor, dem människorna lever i en instängd värld där allt kretsar kring dem och dem kan göra vad dem vill för dem känner ändå inte det som skadar dem andra människorna.
Man kan ju ändå fråga sig hur mycket man kan tänka sig offra för en annan människa, om man tycker om en människa väldigt mycket så är det en självklarhet att man ska göra allt man kan och offra allt för att den ska må bra. Ibland är det lättare än vad man kan tro att bara vara ett stöd som någon kan luta sig mot när dem hålle rpå att falla. Det är fint när en människa kan hjälpa en annan så pass mycket att den lyckas rädda ett tungt fall. Genom att lägga ner sin tid, själv och ork så kan man rädda liv, inte så många som tänker på det.
Ibland kan man fråga sig vilka som är värda att "satsa på" vilka som betyder något när allt det ljusa försvinner och mörkret träder in. Dem som betyder någon stannar till slutet. Det är dem som står vid samma sida tills dem faller, men då faller dem med sin sida, dem faller för det som betyder något. En bra relation.
Jag gör vad som helst, för att få ditt liv att verka bättre.
tjohej igen!
du har varit min stöttepelare i några år nu och det vill jag tacka dig för. om du inte skulle ha haft alla dessa "psykologsamtal" med mig så vet jag inte hur jag skulle ha kunnat ta mig igenom med mina problem. tänk om jag inte skulle ha pratat med någon all om det. direkt när jag började läsa andra stycket så märkte jag att du på något sätt skrev om dig själv - för du bryr dig verkligen om de som du tycker om. puss på handleden!
Du är en underbar människa, glöm aldrig det <3