olafrola

Det är mycket man inte förstår här i världen, mycket man inte ens vill försöka att förstå sig på.
Ibland känns det jätteknas eftersom att det man försöker förstå sig på är så lätt men ändå så jättekomplicerat.
Många saker borde vara lätta att förstå sig på men när man försöka se ordentligt in i något kan det bli väldigt suddigt.
Människan är nog ett väldigt bra expempel på något där synen kan svika en totalt. Alla människor är lika, på många sätt, men alla människor är helt olika på många sett. Hur konstigt låter inte det? Lika konstigt som att ingen faller för det dem andra gör, ingen vill vara någon annan lik, alla ska vara unika. DÅ kan man fråga sig hur mycket besvär det är värt att lägga på onödiga saker som andra gör, och dem som gör det gör det för att andra gör det, och dem började med det för att andra hade börjat med det.

Det jag tänker på att man styrs av annat folk utan att själv mena det. För vissa människor så finns dte kanske inget annat alternativ?
Jag tror att man blir blind av hur världen ser ut, man blir blind av samhället. Ett bra exempel på det är ju frisyrer genom åren. Kolla på ABBA och dem dör gamla nissarnas frisyrer, skulle jag ge runt så en dag skulle nog inte många kunna hålla skrattet inne. Om jag därimot skulle hoppa in i min tidsmaskin och hälsa på ABBA i lika frisyr som dem så skulle dem kanske inte skratta åt mig, inte för min frisyr iaf. På den tiden såg man ju ut så och man var van vid att se folk se ut så, man blev blind av samhället för det var så det såg ut då.
Jag tror att man blir blind av allt som är runtomkring, saker som är jättekonstiga som blir alltmer vanligt  bara smälter in.


Jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.