olafrola

När det finns för lite smärta och oro i ett förvirrat huvud så kan man själv söka sig till det.
Som att det alltid måste finnas ett tryck i huvudet av saker som tynger och är extremt jobbiga att ta sig igenom.
Åker man ur den dimma som man levt i alltför länge så är det lätt att man gör saker som skadar själen, man ger sig in i saker som inte gör annat än ont.
Att få ta tag i en kniv och sticka den rakt i hjärtat på sig själv är kanske just vad man behöver.
Skadan som blir när man grävt ett hål i sitt hjärta kanske är nödvändig för att man då kan följa varje steg i läkningen och uppskatta när såret omfamnas av läkkött som jobbar för att såret ska läka ihop. 

Precis när kroppen och själen nästan har läkt klart så känner du hur behaget tränger sig på och då är det dags att riva upp såret igen, tag ett stadigt grepp om kniven och hugg så att den borrar sig in genom bröstkorgen och borrar sig igenom hjärtat så att det känns som att du ska stupa vilken sekund som helst.

Det finns inget som är främmande eller konstigt med människor som skadar sig själva, finns inget som är konstigt med att välja att ta sitt eget liv. Det är bara att gå ett steg längre än att borra hål i sin kropp och själ.
Istället för att leva för smärtan så väljer man att gå steget längre och leva utan den. Länge leve döden.




Först när du lever för döden lever du på riktigt