olafrola

Det jag ser i mina ögon ser ingen annan i sina ögon. Det är nog det som gör att alla har olika syn på saker.
Tänk att det kan vara så olika att det som jag ser och tycker är något extremt och någonting är långt utanför mina drömmar så kan någon annan stå brevid och se samma sak fast med en helt annan syn.
Det händer att man upptäcker att man är helt ensam om att se någonting. Man ser det som ingen annan ser, fast dem andra ser det också. Skillnaden är att blicken fastnar för olika saker för olika människor.

Mycket av det som vi ser och reagerar på är från våra tidigare minnen, man ser något och kommer ihåg att precis en sådan sak såg man ju där man var vid något roligt tillfälle.
Sen finns det dem saker som man bara fastnar för, som man kan gå förbi och så måste man gå dit igen för att få se en gång till. Det är lite spännande ändå att när folk kollar på samma sak s¨å ser dem helt olika saker.

Ingen kan laga en trasig hand.

Alla har sin stolthet. Alla ser olika på vad stolthet är för något. En del människor väljer att bara slänga bort all stolthet som man har och en del människor gör allt för att hålla sin stolthet på topp . Vad är rätt och vad är fel?
Är det fel om man inte har någon stolthet och väljer att kunna göra vad som helst? Kunna sjunka hur lågt som helst utan att känna att man gjort något fel.
Kanske är det så att man kan begränsa sig om man tänker för mycket på sin stolthet. Om man tänker att man ska stå rak i ryggen tills man faller och aldrig visa sig sårbar någon gång, hur slutar det? Det finns stunder då alla blir sårbara, utan undantag. När man är som mest sårbar så kan det vara svårt att dölja det men många gör allt för att det ska gå. Det kan nog vara så att man behöver få visa sig sårbar någon gång. Man kan behöva visa sin omgivning vad som står på och hur man mår. Det kan nog vara svårt för någon som alltid skött sig själv och inte delat med sig av sina belastningar att bara släppa på allting. Man kan bli instängd av sina egna belastningar. En gång instängd alltid instängd? Kan det vara så? Av ren nyfikenhet borde man våga chansa och testa göra allting på ett sätt som man inte gjort förr, då lär man sig nog en hel del nya saker.


Mina ögon brann när jag hörde det.

Det finns så mycket som man måste välja mellan här i livet. man måste kunna prioritera, vad är viktigt? Måste man göra någonting bara för att det är viktigt?
man måste nog få välja att göra roliga saker också, man kan inte bara låta allting viktigt gå först. Man måste ge saker chansen, man måste kunna strunta i saker och bara kasta sig iväg och sen får det bli som det blir efteråt. Det som då känns fel kanske egentligen är helt rätt. Väljer man att avstå från någonting som är viktigt så kanske man ändå kan ledas in på någonting som gör att man ändå gör nytta och så blir det bra i alla fall? Man får inte glömma att om man hoppar över allt det viktiga så tappar man struktur och sen rasar hela livet. När det gäller något enstaka fall så kan man ju stanna upp ett tag och tänka efter vad man ska välja, vad osm är rätt och fel. För att få lite variation så kan man ju alltid prova det som är fel för att testa sig fram. man kan aldrig veta innan man har provat.

För ett par bruna ögon for jag.